Såå igår var jag på en konsert och såg Parkway drive (musikvideo finns där nere!)
Det var nog den sjukaste konsert upplevelsen någonsin jag gjorde så sjukt roliga saker som exempel Crowd surfing och var med i en cirkelpit!
för er som inte vet vad en cirkelpit är så är det när man springer runt som idioter i en stor cirkel och JA du kommer förmodligen få skador! Jag rammlade så nu är mitt knä blått..
Att crowdsura var en otrolig upplevelse! Jag och en tjej som heter Ebba sprang till där en kille lufte upp en sedan flyttade alla vidare en tills man kom fram till gallret och en vakt bar ner en! SÅ SJUKT KUL
Men jaa idag så känner jag mig Bakis som FAN men är inte det dock!
Har asa bajsigt ont i huvudet, halsen och nacken
men TOTALLY WORTH IT!
så jävla kuuuul!!!!!!!!!!! längtar änu mer till Bråvalla nu
ASSÅ GHAAAAAAAAAAAAA
juste Förbanden var Thy Art Is Murder och Architects
De var också grymma!
Till det första förbandet (Thy art is murder) så var jag med i en cirkelpit och jag crowdsurfade till Architects. Men efter Architects så började jag må jätte illa och bli svimmfärdig så då fick jag sitta ned ett litet tag så fick jag vatten och åt druvsocker sen mådde jag bra igen men efter halva tiden när parkway drive började så började jag må värre så jag gick ut för läkarna sa till mig att det var bäst så. Men Dum i huvudet som jag är så gick jag tillbaka efter ett tag MEN när jag skulle gå tillbaka så Hamnade jag i en moshpit och fick en armbåge i bröstet... Wiho så jag gick tillbaka och sedan inte in igen
En sakt jag märkt är att mina läsar siffror stiger mycket och snabbt då jag skriver många inlägg i veckan och om exempel personliga grejer och hur jag mår osv! Är det så? borde jag skriva mer om det och vad vill ni se här på bloggen mer?
Bup vet inte vad som händer, pappa vet inte, Jimmie vet inte, mina vänner vet inte och jag själv vet inte...
under den senaste tiden har jag drabbats utav grova humörsvägningar som jag inte kan kontrollera, och just nu känner jag att de påverkar allt runt om mig och då är det inte år det posetiva hållet!
Ena sekunden så kan jag vara ÖVERLYCKLIG sedan kan jag bli så jävla arg eller ledsen och jag har ingen aning om varför för inget triggar igång det! Eller så kan det vara att jag är så ledsen att jag tror att jag kommer dö vilken sec som helst och sen POW skit glad eller så arg att jag skakar.
och när jag blir så arg/ledsen så blir jag jätte arg på mig själv bara för att jag lät det hända.
Jag vet inte om det har varit såhär längre tillbaka men jag tror det, för det här kan inte komma ifrån ingenstans....
jag kan inte kontrollera mig själv, förlåt men jag önskade att jag kunde göra det för det här påverkar mig lika mycket som alla andra runt om mig
tänkte bara skriva det så ni vet hur läget ligger till
Det enda jag kan tänka på när jag hör den här låten är den 1a december 2014
då min mamma flyttade till gotland..
för nästan allt de sjunger får mig att tänka på mamma
till exempel som
I wish that I could wake up with amnesia. And forget about the stupid little things Like the way it felt to fall asleep next to you. And the memories I never can escape
Då tänker jag på den tiden jag slösade och bara tog för givet att hon var där och så, och alla små fighter, jag hittade en gammal dagbok där jag skrev att hon hatade mig osv.. Önskar verkligen at jag kunde åka tillbaka i tiden och slå till mig själv så jäva hårt! Det är små dumma saker som hänt
sen
I remember the day you told me you were leaving I remember the make-up running down your face
Just den delen utav låten kan få mig att bryta ihop totalt för att just den dagen hon åkte satt jag i mitt tomma rum på min madrass och grät sedan kom Mamma in och vi grät tillsammans men det värsta! Det var närvi skulle skiljas åt.. Har aldrig haft sådan ångest förut.. tänk dig att brytas upp med den du bryr dig mest om i hela världen! Men just då kände jag hur mitt smink verkligen rann ner för mitt ansikte och det enda jag ville göra var att stanna med henne föralltid. Det nästan värsta var när jag såg henne försvinna mer och mer när vi åkte iväg.. och hur hon gick och kramade de andra som stod där, hon var helt förkrossad.. efter att ha spenderat massor utav tid tillsammans och komigt närme och m
närmre sen. borta. Just den kännslan precis innan jag skulle hoppa in i bilen och åka ifrån henne, den kännslan kommer aldrig försvinna.. Bara av att jag tänker på det nu får mig att bli tårögd, det är nog den värsta smärta jag känt.
Sen
I'ts hard to hear your name when i havent seen you in so long
och ja.. behöver jag ens säga så mycket om den här, hör jag ordet mamma om jag inte har träffat henne på länge så kan jag börja gråta floder
eller om någon säger Kicki eller bara något som får mig att tänka på mamma så är det jätte svårt ..
Hej du där, ja precis du!
Det här är fakta om mig c: Namn: Hanna♥ ålder: 25♥ bor: Dalarna♥
♥ status: singel ♥ läggning: Pansexuell♥ Demigirl♥ Demisexuell♥