rehabilitering
Kategori: Allmänt, psykisk ohälsa och annat, skräck
Hur förklarar man för sig själv att det är okej att bli frisk? Sedan jag var 8 år gammal har jag haft en negativ syn på livet och allt där emellan! Men nu när jag träffa Robert så börjar jag må lite bättre! Jag funderar på hur mitt liv ser ut om några år, och jag ser lycka! Innan har jag bara sett misär. Hur tillåter man sig själv att tillfriskna efter nästan 12 år av olycka och inte ens kunna tänka på framtiden eller hur lycka känns?
Att må dåligt känns nästan som ett beroende och man vet inte hur det känns att må bra! Jag tror att det är den största boven, jag kommer inte ihåg hur det känns att inte ha depression och liknande! Jag kommer inte ihåg hur det känns att leva livet utan panikattacker! Men nu när jag är lyckligare så går mina diagnoser bananas! Exempel när allt går bra och jag är glad så kraschar jag och det känns som ja börjar om varje gång!
Visst förr när jag krascha så hade jag inte ens hopp om livet! Idag kan jag inte ens tänka på att avsluta mitt liv.. för, för en gångs skulle så känner jag att livet är värt att leva! så min största fråga är hur fan börjar man acceptera att man rehabiliterar sig efter 12\13 år av hopplöshet? Hur fan tar man sig ur detta beroende och tanken på att man inte förtjänar lycka? Hur slutar man vara rädd för att första gången i sitt liv ser man fram emot framtiden? Jag planerade inte det här, hur lugnar man ned en hjärna med borderline och adhd?
Jag älskar di
