Hur mår jag?
Kategori: Allmänt, psykisk ohälsa och annat, sjukdommar, diagnoser och fobier
Hej! Jag skrev på min blogg förut om hur jag mår och att jag skall börja ventilera ut här på bloggen! så här kommer ett inlägg om mitt mående just nu.
Det känns som att bara för jag mådde bättre och var mer uppåt i sommras så tror folk att jag är okej. Men jag är långt ifrån okej!
Den senaste tiden har jag haft en sinnessjuk ångest och bara mått skit, jag gråter utan anledningar får panikattacker och sover i timmar. De senaste dagarna har jag endast gått ut för att åka på sjukhusbesök och psykiatribesök, eller gå till apoteket. Jag har ingen ork till något och det känns som att jag bara är ivägen och jobbig för alla.
Det känns även som att mitt mående inte tas seriöst längre. Men jag tror att jag håller på att gå in i väggen igen. Gammla tankar har börja komma tillbaka och jag har börjat stänga in allt igen! även om jag vill ha hjälp eller stöd så går det inte! jag försöker och försöker men det går bara inte!
Tw
Det jag inte saknar med mina panikattacker det är att jag blir så ledsen att frustrerad så jag inte vet vad jag håller på med! Under den senaste tiden så har självskadan varit där och petat på min hjärna, flera gånger om dagen säger den hur underbart det är hur jag förtjänar det hur ful och äcklig jag är och hur ångesten försvinner för en kort sekund. En till grej som jag känner är att sedan jag sa för ett tag sedan att jag aldrig vill vara ensam till nära människor så har jag varit mer ensam än vanligt.
Jag ligger även vaken på nätterna och tänker på alla diagnoser och sjukdommar som just nu attackerar min kropp, hur de påverkar mig psykist och fysiskt. Jag ligger och storbölar samtidigt som jag tänker på Jag kommer ALDRIG i hela mitt LIV bli frisk. ni som är friska tror inte jag förstår hur detta känns! Att få diagnoser och sjukdommar som kommer terorisera ditt privat liv, ditt mående, din kropp och din omgivning. Det tar ganska hårt på en psykist, min största dröm är att vara frisk. För att gå och lägga sig och undra, var kommer jag ha ont imorgon och kommer jag vakna imorgon?
Jag vill veta hur mitt liv skulle vara om jag var frisk, jag skulle kanske inte må så jävla dåligt som jag gör
Just nu har jag en sån fucking smärta i min kropp som ingen utav medicinerna hjälper för, i tisdags var jag tungen att ta en paus vid vägen för att det gör för ont att gasa och böja knät, jag böjer mig ned så lite jag bara kan så när jag tömmer kattlådan och ger katterna mat samt plockar upp från golvet så gör jag det i samma veva för jag klarar verkligen inte av att böja min rygg. Mina handleder och armbågar blir utmattade och gör ont direkt jag gör något krävande och jag vill inte leva såhär! Det här är inget jävla liv asså!
Vi har även mitt största problem som jag tänker på flera gånger om dagen, jag kan inte prata om det för då kommer tårarna direkt. Inte ens de på psykiatrin har fått höra så mycket om
Det finns en person som var min största förebild och mitt allt! Vi var bästa vänner och gjorde allt tillsammans, vi skrattade alltid tillsammans. Sedan en dag vändes mitt liv upp och ned och personen försvann ur mitt liv, hen finns kvar men det är mer en främling nu. falska löften och massor utav jag lovar eller vi hittar på något som aldrig blir av. Jag blir sviken och sårad utav denna person ungefär varje gång vi pratar och att träffa hen är så ångest fyllt. Jag har panik innan och gråter för hur det brukade vara förut, låtar som hen visade för mig går inte att lyssna på längre det gör för ont och tårarna kommer direkt. En person som förut betyde mer för mig än livet själv försvann över en natt. Jag har gett denna människa så många chanser och jag får inget tillbaka! hen hör aldrig av sig längre, det är bara jag. jag funderar på att ge upp och se hur lång tid tar det tills hen hör av sig till mig men jag vill inte släppa taget. Två nära personer till mig har förlorat en liknande människa i sitt liv till döden, och jag tänker på hur förstörd jag skulle bli ifall samma sak hände mig. Jag vill inget mer än att ha dig i mitt liv igen , innan samma sak händer mig som de två nära vännerna .
Endast tanken kan få mig i tårar, den värsta tanken är nog att alla dessa år slösades bort! Jag som har möjligheten att vara med dig för du fortfarande lever. Men det känns som att du inte orkar med mig som att allt är mitt fel och om jag hade gjort något annorlunda så skulle du fortfarande vara min bästa och närmsta vän. Jag saknar dig så fucking mycket Pappa
Jag vill bara må bättre och orka med saker men just nu känns allt bara omöjligt
