Raiiinbow.blogg.se

 

 

 

Med hjärtklappning och tårar in ögonen skall jag skriva detta inlägg! Just nu vet jag inte hur jag skall få ur mig all denna ilska och all denna sorg, jag vill använda bloggen till att ventilera men det finns förmånga som vet om den!

 

Ni vet känslan när det verkligen känns som att hela ditt hjärta går sönder. När du bryter ihop så totalt att du måste sätta dig ned precis där du är i den sekunden, det hände nyss.

Jag har ingen ork med att ta tag i bloggen och så längre, jag har slutat skriva detta inlägg/tagit paus flertal gånger för att det bli för jobbigt och för att jag bara vill gå o lägga mig och sova tills saker är ljusare i mitt huvud. 

 

Nu har det gått ett dygn sedan jag skrev det åvanstående och jag har bestämt mig att öppna upp mig på en helt ny nivå på denna blogg. Jag kommer skriva om de tuffaste händelsena i mitt liv och hur jag har sett och känt allt ifrån min synvinkel. 

 

den 12 januari 2018 gick jag in i väggen, den sista droppen som behövdes för att min bägare skulle rinna över kom, Jag kommer skriva mer om den 12 januari och mitt ex när jag känner mig redo, det är fortfarande sådana djupa sår att jag inte vill tänka på det! gjorde jag det största misstaget i mitt liv eller var det, det bästa som kunnat hända i mitt liv?

 

Men iallafall, Som de flesta som läser min blogg inte vet är att sedan jag fick min sjukdom diabetes när jag var 7 så började jag stänga in mina känslor och jag släppte inte ut dem för allt i världen, Jag har helt enkelt inte procesat en enda sak som hänt i mitt liv! Alla jobbiga stunder och avgörande saker har inte fått läka, jag har inte pratat om något som hänt utan bara stängt in det. efter ett tag så var det inte hållbart, så jag började skada mig själv i åldern 11/12, Det var min flykt från verkligheten. Men det jag inte visste när jag var 11/12 var att allt bara hade börjat Jag började även att stänga in mig mer, jag slutade vara med vänner och det var redan då jag började fundera om livet var värt att leva, Jag var endast 12 år när jag försökte ta mitt liv första gången.

 

När det blev dags för nästa år 2013 så föll mitt liv samman totalt, jag förlorade min pappa, det var inte så att han gick bort utan jag förlorade han i kärlek. Detta är en sak som jag inte vill skriva om just nu då jag och min pappa inte har den kontakten nu som förr, vi brukade vara bästa vänner och vi gjorde allt tillsammans men det försvann på 1 sekund.och jag tror att det nu tyvärr är försent att rädda om du löser detta pappa så ber jag om ursäkt till vad det än var som jag gjorde fel jag saknar dig så jävla mycket.

 

Nu till ett utav de största anledningarna till min psykiska ohälsa 

 

Mina föräldrar skiljdes och som ett barn med ADHD och precis börjat komma in i puberteten så var detta en utav de jobbigaste sakerna jag gått igenom, jag minns det så väl hur vi satt i soffan och jag fick höra de ord som jag fick, det var nog första gången jag sett min pappa gråta

 

I början på detta helvetesår så fick jag även min reumatiska sjukdom som också skulle förändra mitt liv och det är saker som jag kommer skriva här. Hur mitt liv förändrades 2013 och hur det bara gick utför

 

saker som hände 2013

1. Mobbning

2. skiljsmässa

3. otrohet

4. dödsfall

5.Sjukdommar

6. Diagnoser

7. stora förändringar

8. min bästa vän försvann ur mitt liv

9. jag gick in i min djupa deprission som jag än idag 2018 sitter i

10. En hund kom in i mitt liv, som sedan försvann lika snabbt

11. nya syskon

12. mamma och pappas nya

13. förlovning

14. En del av mig dog detta år

 

Detta är bara 2013 och det är betydligt mycket mer jag skall gå igenom i mitt huvud som hände alla andra år men jag tar upp 2013 för att det var året som bokstavligen sparkade ned mig ifrån min klippa

 

Idag står jag här och funderar på var i helvetet börjar jag städa upp denna röran i mitt huvud, eftersom jag aldrig sörjt något så har jag väldigt mycket att ta igen nu och min blogg kanske får bli ett ställe för mig att ventilera för jag har så mycket ilska sorg och svek som skall få procesas och jag tror att det är bra om min röst får bli hörd i hur allt är/var från mitt perspektiv

 

Ta hand om er och ge era nära och kära en kram för man vet aldrig när de är borta eller hur ditt liv ser ut när du vaknar nästa dag